parkbänken
De vackra höstträden släpper sina första löv över mig
Liksom för att få mig att minnas, att jag också faller
Att jag också är ett höstlöv, som en gång var grönt
och levande, som andades och spred syre.
De gula och röda färgerna fyller mig
Jag brinner av rädsla för den kommande hösten
Mörkret som faller, Kylan som förlamar
Parkbänken som lämnas tom och plockas in.
Regnet hänger i luften, en kall vind blåser tafatt
Som om jag inte redan visste, att jag också tvekar
De vackra höstträden släpper sina första löv
Lugnet före stormen; Fallet tillbaka till dig.
.
Kommentarer
Postat av: Ess
Otroligt vackert skrivet
Trackback
